Ett liv i utanförskap och droger.

 "Äntligen ska jag få utlopp för allt det som ryms i mitt hjärta o själ", tänker jag. Jag ser dom som öppet jobbar inom organisationr mot droger osv, dom som öppet kan stå för att "detta har varit mitt liv, detta är vem jag ÄR, vad jag har GJORT och vad jag står för!!". Så känner inte jag. 

 Jag är stolt över mig själv, det är jag verkligen. Jag vet att jag har lyckats med sådant som inte mänga människor gör. Jag har överlevt, jag har tagit mig ur ett drogmissbruk och jag står fortfarande här som en normalt fungerande, lycklig, aningens dysfunktionell men ändå sjukt effektivt fungerande människa! 

 Jag brukar säga att jag har inte lyckats bli förstörd på vägen, jag har gjort misstag, lärt av dom och vuxit. Många som lever det liv som jag levt blir förstörd på vägen, förvridna, känslokalla och avtrubbade. Dom slutar bry sej om andra människor, slutar ta ansvar över sina handlingar. Slutar ta ansvar över sig själv. Det är vad droger och ett liv i utanförskap leder till. 

 Men jag står här idag med en empati för världen och för människor som bara växer sig starkare för var dag som går. 
 Jag vill leva!!! Jag lever!! Många kvällar kan jag sitta och bara inse hur JÄVLA LYCKLIG jag är som har ett liv! 

 Jag har en själ, jag har förmågan att känna lycka, medlidande... och jag har möjlighet att göra vad jag vill av mitt liv.

 Ni ska ej missförstå mej nu när jag väljer att skriva om mina erfarenheter och misslyckanden i livet. Jag vet att många har det värre. Detta är inte ett vältrande i självömkan, nej nej!! Jag tycker ej synd om mej själv. 
 Deremot kan jag känna sorg, sorg över vilket slöseri med liv. Vilket slöseri med liv som varit..... Slöseri med mitt liv. Och med andras liv. Med alla dom som idag inte lever längre, för TRO MIG, det är många. 
 Livet som drogmissbrukare är en dans med döden. Många klarar ej den dansen länge.

Jag har dansat och fallit många gånger. Sett döden i vitögat.. Men ställt mig upp igen. 

 Idag uppfattas jag som vilken tjej som helst. Inte många (om ens NÅN), kan ens gissa vad jag har inom mig, vad jag sett och vad jag gjort i mina dar. Många med mej, bär på samma typ av ryggsäck....... Jag väljer nu bara att berätta om det.

 Som sagt, min ryggsäck kan kännas liten om man jämför med vissa andra. Det är ej min plats att jämföra, det får du som läser göra. 

 Alla har en ryggsäck, ett hav av erfarenheter som format en fram tills idag. Kom ihåg; alla är människor. Och ALLA har sin innersta hemligheter. Den som säger sig vara perfekt, är den som bär på den största synden!!!! 

 ALLA ÄR MÄNNISKOR!!!! INGEN ÄR BÄTTRE ÄN NÅGON ANNAN.

Det är kvällens inledning. 

Från
    Kom ihåg mig
URL

Säkerhetskod
     

Kommentar